Kära vänner och läsare!
Jag vill be om stor ursäkt att denna blogg och frågespalt har varit ouppdaterad med era finurliga och vetgiriga frågor, jag lägger hela skulden på mig och det enorma flyttlass som nu står i mitt vardagsrum. Jag har flyttat från min lilla tvåa i Stockholm och ut på landet – jag trivs utmärkt. Detta kommer att ge mig mer frihet att röra mig ostört bland mina tankar när jag utforskar de kringliggande skogarna, något jag ser fram emot med största spänning.
Men nu tar vi oss an en fråga som legat i inkorgen och grott ett tag, den är från Fredrik Hällman i Västerås:
Hej Franz!
Jag har druckit kaffe från vår kaffeautomat i snart tio år och börjar bli trött på smaken. Ibland när jag är på stan brukar jag gå förbi en butik där dom säljer kaffe och te men det blir liksom aldrig av att jag köper nåt. Hur kan jag komma ifrån automatkaffet och kan du rekommendera några bönor jag borde köpa?
Fredrik Hällman, Västerås
Hej Fredrik!
Jag är själv en erfaren kaffedrickare, men har även börjat åtnjuta vissa teer då jag började fatta tycke för denna dryck under mina resor i Asien. Te, fick jag lära mig, framställs genom en process där man nyper av skotten på tebusken, ching-ché på kinesiska, med pinnar liknande ätpinnar. Enligt gammal tradition tuggar även plockaren skottet innan han lägger det i sin ryggsäck. Men de flesta te-odlingar har gått över till att krossa skotten i vatten – förståeligt, salivproduktionen räcker inte alltid till. Teet fraktas sedan till västvärlden och främst till England, faktum är att de dricker mer te än vatten! En liten rolig anekdot är att när Carl von Linné, som introducerade teet i Sverige, skulle ge drycken ett namn så ville han visa på att den var så populär i England (och därmed göra den mer populär i Sverige) att han tog deras vanligaste ord: the, och namngav den varma vätskan efter det. Han hade ingen aning om att det faktiskt hette tea på engelska!
Kaffe däremot, framställs genom att plocka och rosta bären (bönorna) från växten Coffea som växer kring ekvatorn. Man låter bären soltorka under trettio dagar och med jämna mellanrum vänder man dem så att de inte får en ”solbränna”. När bönorna är klara fraktas de till en enorm facilitet, jag tror det finns ett tiotal av dessa i Afrika, där bönorna spjälkas för att kunna framhäva mer smak. Spjälkade bönor är ungefär tre gånger så starka som ospjälkade, och har ett högre marknadsvärde. Jag vet inte om du känner till ödlan som äter kaffebär och sedan bajsar ut dem – de gillar bara bönorna för smaken och kan inte smälta dem. Dessa bönor är högt eftertraktade och kan säljas för flera hundra kronor kilot. Det maskinerna gör är alltså att simulera spjälkningen hos en ödla genom att behålla liknande pH och syror som ödlans magsäck har. Processen tar ungefär sex timmar och när bönorna är klara packeteras dem och fraktas till malare och konsumenter.
Pulverkaffe hade sin start i början av WWII, men utvecklades senare vidare vid laboratorier hos NASA. Forskare menade på under rymdkapplöpningen att astronauterna skulle prestera bättre med ett konstant intag av koffein – vilket fick till påföljd att astronauterna fick otrolig abstinens vid rymdfärder. Pulverkaffe, eng. instant coffee, är malet kaffe som man först hettat upp och sedan kylt ned några gånger.
Det du kan göra själv för att uppnå den allra högsta njutning av drickandet skulle kunna vara att försöka få tag i en reptil, mata den med kaffebär och sedan rosta exkrementerna. Jag har inte provat detta själv, jag nöjer mig med en kopp Gevalia eller en take-away på 7-eleven.
Lycka till!
Nu återgår jag till flyttpacket, men jag återkommer.
Franz
